Modernatten - när solen åter föds

Mörkret är här. Det är inte så dystert som det låter. Men det är väldigt lätt att man blir deppig denna tid av året när vi knappt ser solen, men sociala medierna kräver att vi är aktivare än nånsin. Det finns ändå ett uråldrigt, naturligt sätt att anamma denna tid på.

Mörkret -en vilotid för att få nya krafter till ett nytt solår

För länge sen dyrkade våra förfäder ännu naturen och när mörkret kom så var det naturligt att man drog sig in i boningarna för vila och vidare in sig själv för att gå igenom och lämna det förflutna bakom sig. Det var en viktig tid för allt levande- en vilotid för att få nya krafter till ett nytt solår.

Man samlade även sina älskade kring sig, man delade med sig och firade solens pånyttfödelse och livet med festmåltider och genom att tända ljus.

Denna högtid representerade skiftet till ett nytt år och började under den mörkaste dagen på året, när dagen e som kortast och natten är som längst, modernatten eller midvintersolståndet. Midvintersolståndet sker på norra halvklotet 21:a december och var dagen man firade att solen föds igen.

Yule firades redan för ca 10 000 år sedan tror man. Högtiden firades av flera olika kulturer men var speciellt viktig i Norden där mörkret är väldigt påtagligt denna tid. Yules första dag var alltså under midvintersolståndet och pågick i tolv dagar framåt.

Man tände eldar och dyrkade solen, delade med sig, åt gott och sände iväg önskningar för det nya året

Förutom att spendera denna tid i självreflektion, så blotade man, dyrkade solen och det gudomliga, delade med sig av överflödet från den nyligen skördade maten, gjorde upp planer och sände iväg önskningar för det nya året, tände eldar och släpade en så stor stock man förmådde från skogen som sedan fick brinna under dessa dagar.

För att påminna sig om att naturen ännu levde och var med oss, så tog man in ett vintergrönt träd som man klädde med bl.a. solsymboler såsom apelsinskivor och levande ljus.

Låter mycket ändå bekant? Javisst, många av de uråldriga traditionerna har inte lyckats dö ut.
Kanske borde vi anamma ännu mer av denna ursprungliga idé med vintermörkret, det naturliga; Att vi låter oss dra oss undan mer under denna tid av mörker, även om vi tänder några små eldar. Att vi låter vårt hem bli en trygg, varm, inbäddad plats för meditation, reflektion och vila. Att vi samlar de käraste nära oss och ger av oss själva. Att vi lämnar det gångna året bakom oss så att vi åter kan möta solen med förnyad energi och önskan att möta det nya året med ljus i sinnet.